Bara för att jag inte spelar Assasins Creed

Ja, jag angstar mycket den här helgen. Men jag känner mig faktiskt lite utanför i mitt kompisgäng för första gången sen... sjuan?
Jag vet inte om det är så att allas överdrivna sociala förmåga från första terminen i ettan börjar gå över och alla börjar "vara sig själva"? Är det såhär det kommer att fortsätta vara?

Det är väl inte mycket att gnälla på egentligen, men det säger jag om allt. Att det inte är värt att gnälla på.
Men jag börjar tycka att det är jobbigt att det enda killarna snackar om från att de kommer in i rummet tills de sticker till gymmet på eftermiddagen är spel, spel, spel. Skräckspel, nördiga online-spel och värdelösa flashspel. Och visst, det funkar väl. Men när Maja och Louvisa faktiskt lyssnar och bryr sig iaf någotsånär, så känner jag mig verkligen lite mobbad.

Jag har aldrig ägt någon form av spelkonsol i hela mitt liv, och kommer mest troligt inte göra det heller. Inget Playstation, ingen x-box, inget Wii, inte ens gameboy. Jag tycker inte att det är så kul. Jag kan väl fördriva tiden med spel ibland, men inget avancerat, och jag fattar inte att det kan vara ett sånt samtalsämne och ett sätt att umgås. Jag fattar verkligen inte.

Sen är det ju såklart Facebook. Man måste ha Facebook för att överhuvudtaget finnas numera, eller hur? Men jag vill inte ha Facebook. Jag känner inget behov av det. Jag tycker inte att alla mellan klasskompisar till avlägsna släktingar ska behöva läsa om saker jag gör. Som om de skulle bry sig ändå?

Näst är musiken. Alla lyssnar på någon form av Alternative musik, och jag menar hey, det kunde varit värre. Jag vet vad det mesta är och jag tycker det är helt okej. Men det jag vet vad det är har jag fått påtvingat mig av min brorsa, som skulle passa bättre in i mitt kompisgäng musikmässigt. Ibland tror jag att jag hade varit gladare om de hade lyssnat på helt olika musikstilar, det hade liksom känts lättare att anpassa sig då.

Och till sist så är jag inte fascinerad av skräck. Jag tycker inte om att bli rädd. Jag vill inte se skräckfilmer, jag kan komma på saker att vara rädd för utan deras hjälp, och jag ser ingen prestige i att ha sett de läskigaste och äckligaste filmerna som finns.

Så bara för att jag inte spelar Assasins creed, kan bli face-raped på internet, lyssnar på Rise Against och vill se Braindead så känner jag mig lite utanför.